Thom Piper blev den kortvarigaste fideikommissarie Christinehof och Högestad haft. Han fick uppgiften 1897, efter sin farbror Fritz död, och dog själv två år senare, bara 53 år gammal. Thoms far Tomas Henrik var yngre bror till Carl Erik och Fritz, båda hade varit fideikommissarier. Thoms syster var Hedvig som blev skild från Carl Snoilsky, och därmed ofrivilligt indragen i den tidens mest omtalade äktenskapsskandal. Se vår utställning Årtiondets kärleksskandal i östra flygeln.
Thom Piper beskrivs som en godmodig och godhjärtad man, och betraktades som något av ett original i Stockholm. Han var generös mot andra – det sägs att han ofta delade ut 50-kronorsedlar till fattiga, helt obekanta människor – och själv levde han ett stilla, mycket inrutat ungkarlsliv. Han bodde permanent på Grand Hotel, försörjd av sin farbror Fritz Piper. Dagsschemat för denne flegmatiske adelsman är bevarat, det såg ut så här:
Tidig uppstigning. Lång morgonpromenad till stadens utkanter. En samtida observatör kunde rapportera att: ”Han marscherade långsamt och gravitetiskt, iklädd stora becksöms-stöflar med tjocka sulor.”
Klockan 10 intogs frukosten på Adelsklubben.
Klockan 14 gick Thom Piper till ”gymnastiken” och fick massage av medicine kandidaten E. Berlin. Denne Berlin, säger samme observatör hade Piper “fattat mycket tillgivenhet för och betalat alla dennes skulder”.
Resten av eftermiddagen tillbringades med läsning i hemmet på Grand Hotel, Tom Piper var särskilt intresserad av biografier.
På slaget halv fem intog Piper sin middag på Restaurant du Nord i sällskap med Berlin. Middagarna beskrivs som mycket enkla, bestående av soppa, huvudrätt och dessert. Till maten dracks iskällardricka och till desserten en hel butelj portvin.
Efter middagen fortsatte båda männen till Adelsklubben, där Thom bjöd på kaffe, likörer och cigarrer, men stannade aldrig längre än till halv nio då han återvände till Grand Hötel och gick in på schweizeriet för att träffa officerare och gamla kamrater från sin korta karriär i det militära. Då kunde det hända, att Thom Piper bjöd på champagne. Vid ett sådant tillfälle frågade servitrisen vilken slags champagne som önskades.
— Gör det samma — svarade Thom.
— Då ta’ vi »Piper», herr grefve!
”Som bekant är märket »Piper» en af de bästa champagnesorterna”, tillade den samtida rapportören.
Kl 10 lämnade Thom Piper sällskapet och gick upp till sina rum på hotellet, det var dags att gå till sängs. Ännu en dag i Thom Pipers liv hade kommit och gått.
När Thom Piper var i Skåne bodde han på Lyckås, en plats han lär ha tyckt mycket om.
Porträttet är målat av Oscar Björk.
