Kalla mig gärna romantiker och visionär, 1700-talet håller än!

Att vara passionerat förälskad i gamla hus och deras inredning, är bitterljuvt och som en drog, säger Lars Sjöberg, när man väl börjat, går det inte att sluta. Han känner det som en plikt, ett kall, detta att rädda hus från förfall – hus som utan att han griper in, annars skulle lämnas åt sitt öde och sakteliga förintas och med dem, viktiga bitar av vårt lands kulturhistoria.

Lars Sjöberg är mannen som förutom att ha varit Nationalmuseums förste intendent under många år, också skrivit otaliga böcker i ämnet gamla hus. Han säger själv att han inte längre kan hålla reda på hur många föreläsningar och kurser han hållit i ämnet av vikten att bevara vårt kulturarv, ett arv som vi arbetat hårt för att nästan nog utplåna genom senare tider av slit och släng utan förståelse eller respekt för gamla tiders yrkes- och hantverksskicklighet.

På 1990-talet lyckades Lars övertala IKEA att lansera en möbelserie i 1700-talsstil. Han ville bevisa att det gick att formge och tillverka möbler av god kvalitet även i stora upplagor och serien blev en stor framgång och visade att där fanns en efterfrågan av den här typen av gedigna möbler, tillverkade i landet.

Följden blev att Lars initierade en hantverksutbildning i Kramfors, Träakademien, där elever idag får lära sig att tillämpa de gamla traditionerna i att tillverka hållbara och tidlösa möbler i funktionell estetik, det svenska ideal som är så åtråvärt , inte minst utanför vårt lands gränser.

– Jag har många konsthistoriska uppdrag utomlands och jag slås överallt jag kommer av, hur högt i kurs vår svenska inredningstradition står. Det är något vi ska vara stolta över och inte låta falla i glömska, utan tvärtom lyfta till nya höjder.

Vad är det då med Christinehof som fascinerar Lars Sjöberg?

– Det här blir min första riktiga djupdykning i Skåne. Slottet är ett av de bästa exempel jag sett på den sentida stormaktstidens inredning och berättar om en tid när vi i Sverige oerhört nära tar del av det dåtida Europas modeskapande städer och följer därefter.

Christinehof är ett mycket fint exempel på barock inredning inte minst tack vare sina tryckta tapeter från tiden, något som är oerhört unikt och som kan ses i rumsinredningen.

Slottet är ett av få herresäten där de öppna spisarna finns kvar och inte är utbytta mot kakelugnar.

Golven med sina intarsiaarbeten har detaljer som motsvaras endast av kvaliteten hos dem på Stockholms slott.

Carl Pipers gobelängbeställning återfanns på Metropolitan Museum i New York och har nyligen inhandlats av Nationalmuseum. Dessa gobelänger utgör de förnämsta västvärlden har i sitt slag idag, det säger en del om Carl och Christina Pipers ambitionsnivå.

– Låt oss använda Christinehof med inventarier för att berätta svensk och nordisk inredningshistoria, låt det bli en väckarklocka för var vår egen tid är på väg.

Scroll to Top