Med den susar jag förbi argsinta hundar, gröna ängar och kor. När jag går in på Christinehof tänker jag på de där korna och deras ögon. Koögon. I entrén finns det kort på både Christina och Carl Piper och det slår mig igen. Koögon/ Glosögon, tänker jag. Det var inne då, tydligen. Eller resultatet av arsenikförgiftning.
Idag är en dag som alla andra på slottet, där Mia kommer utvalsande från kontoret i Musse Pigg á la 1700-tals peruk, precis klockan 14 när berättarsalongen börjar. Och jag, som slängt på mig dagens outfit, ”1700 meets modern”: en blond peruk med lockar vid öronen som matchar svarta jeans och Birkenstock. En dansk kallar det för ”fjollede”. Vi tycker att det är rätt så kul. Det där med att klä ut sig och bara vara, fast för 300 år sedan. Carpe Diem etc etc…
