Carl var fideikommissarie åren 1850-75. Han var gift med engelskfödda Elisabeth, född Baker.
Christinehof rustades upp under Carl och Elisabets tid, en slöjdskola för obemedlade flickor inrättades 1859 i ett hus – Skoghem – en bit utanför parken. Men Carl klarade inte av att driva det omfattande fideikommisset, utgifter och inkomster gick inte ihop, och blev övertalad av sin bror Fritz att utse en förmyndare åt sig. Så blev det, Arvid Posse på Charlottenlund tog över som förmyndare och Carl och Sofia flyttade på heltid till Stockholm.
Carl och Elisabeth fick två barn, Augusta Ebba Elisabet och Carl Thomas Fredrik. Dottern dog redan som tolvåring och sonen Carl, som skulle ha blivit fideikommissarie, dog trettio år gammal. Paret sörjde mycket förlusten av sina barn.
I Barndomsminnen skriver Fredrik Ulrik Wrangel: ”Greve Carl, till utseendet rätt barsk, med sina buskiga mustascher och sin myndiga min, var i själva verket en mycket godmodig och välvillig herre. Han såg mycket förnäm ut, men på samma gång hade han något karikatyraktigt, när han rak i ryggen och med stor mage klev så prudentligt på sina smala ben”.
Porträttet av Carl är målat av Bertha Valerius.
Fritz Dardels teckning visar Carl Piper på maskerad i Stockholm 1856.
