Aurora kunde stoltsera med – om hon ville – att hon i direkt led härstammade från den mäktiga Christina Piper, Christinehofs byggkvinna. Auroras farmor var Stina Piper, som i sin tur var barnbarn till Christina Piper.
Aurora Brahe växte upp i Stockholms högsta skikt, hennes far Magnus Brahe var en av Rikets herrar, och mamma Aurora som var hovfröken ”förde spiran i aristokratins främsta salong” i den kungliga huvustaden. Kejsar Napoleon hade kallat modern ”La Belle Suedoise” när hon besökte Paris, och högt upp i åldern bibehöll hon sitt ”sköna och majestätiska” yttre.
Men om dottern Aurora sägs det inte så mycket. Kanske var det inte helt lätt att vara dotter till en så lysande mamma? Aurora beskrivs som blid och hjärtegod.
I en efterlämnad dagbok lär Aurora ha skrivit:
Oh, mon Dieu…donne-mois au moins la résignation…!
O Gud…giv mig åtminstone förmågan att resignera…!
Vad som gömmer sig bakom orden kan man fundera på. Aurora Brahe blev 19 år gammal bortgift med sin syssling, greve Claës Gustaf Fritz Piper. Aurora och Fritz fick inga barn; det var en livslång sorg. Barnlösheten har tolkats ligga bakom Auroras önskan om att kunna resignera. Resignationen kan skönjas i porträttet av den 27-åriga Aurora, den hopsjunkna hållningen, solfjädern som vilar slappt i handen, blicken som tycks möta oss men ser förbi betraktaren…
Porträttet av den unga Aurora är målat 1843. Konstnären hette Olof Södermark, han var född i Landskrona och gjorde till en början karriär som topograf inom det militära. Men i 30-årsåldern påbörjade han konststudier i utlandet, i Rom och Paris. När Södermark målar porträttet av Aurora omtalas han som Sveriges bäste porträttmålare. Södermark målade kungafamiljen och den tidens kändisar. Det hette att ”alla högt uppsatta män (och kvinnor) sökte att bli målade av Södermark, som på en gång träffade likheten och återgav sina porträtt en förnäm och ädel hållning.”
Aurora dog endast 60 år gammal.
